Något jag uppskattar är ordspråk! Jag älskar fraser och citat som får en att tänka till och känna att precis så är det. Ord som sätter fingret på något man inte själv skulle kunna beskriva innan. Även sångtexter och dikter kan få mig att stanna upp och tänka till. Några citat jag speciellt tycker om är:

När jag skulle välja bok inför detta arbetet hittade jag Brick Lane rätt fort i biblioteket och tyckte den verkade bra och givande. Boken kändes verklig och intressant med tanke på dess handling. Jag lockades av ovissheten om Arrangerade äktenskap som än idag är så otroligt vanligt i många länder. Som jag skrev i det första inlägget är flickorna nästan alltid under arton år, vissa har inte ens fyllt femton. Jag lider med dessa tjejer...

I Brick Lane är det mycket tydligt hur mäns och kvinnors liv är uppbyggda. De ska veta sin plats och hålla sig till sitt! I boken nämner de att om en kvinna arbetar beror det på att hennes man inte har råd att försörja henne. Om en man inte arbetar är han antingen lat eller för dum för att klara av ett arbete. Det är lite som det var förr i tiden här i Sverige, männen arbetade och var sällan hemma, medan kvinnorna tog hand om barnen och hemmet. Kvinnorna blev på så sätt väldigt bundna till hemmet och fick näst intill aldrig vidga sina vyer och leva sitt egna liv. I Brick Lane beskrivs en passion och en dröm som Nazneen har, hon beundrar konståkning och sitter som förtrollad vid tvn då det visas klipp ifrån tävlingar. Hon vill känna känslan av att glida fram iklädd en paljettklänning tillsammans med en partner. Den möjligheten finns inte för henne. Pengarna räcker precis till det nödvändigaste och hennes man skulle aldrig tillåta det. Frihet är något vi ofta tar för givet här. Vi är vana vid att göra vad vi vill, utbilda oss till vad vi vill, har vilka inressen och hobbys vi vill, vara med vem vi vill. Vi glömmer nog rätt lätt bort hur bra vi har det.

Nazneen var fortfarande ung när hennes mor och far förde henne in i det arrangerade äkteskapet. Hon förmådde sig varken att protestera eller gnälla. Hon kunde ändå inte göra något åt saken. Hennes blivande fästman som hon adrig sett innan var minst dubbelt så gammal som henne.

Varje år tvingas ca 10 miljoner flickor fram till altaret för att ingå äktenskap med en främmande man. I u-länderna blir en av tre flickor bortgifta innan de ens fyllt 18 år, en av sju har inte ens fyllt 15 när de tvingas in i äktenskapet och till och med flickor under tio år tvingas möta detta hemska öde. Männen som i näst intill alla fall är fyra till fem gånger så gamla utnyttjar flickorna både i hemmet men framförallt sexuellt. I u-länderna där preventivmedel inte är så känt blir många flickor mammor innan de ens fyllt arton år. Många av dessa flickor löper fem gånger större risk att dö i barnsäng då deras kroppar inte är tillräckligt utvecklade för att kunna bära och föda barn.

som jag sa i tidigare inlägg har jag sett disneyfilmen Ringaren i Notre dame 1000 gånger! Det var en av mina favoritfilmer när jag var yngre. Älskade som budskapet och tyckte historien var fin, men också lite spännande och i vissa lägen till och med lite skrämmande. Det gick inte att undgå hur godhjärtad den stackars Quasimodo var, trots hans inte så vackra yttre. Dock tycker jag att Disneys version av honom inte är så hemsk ändå. Det är ju ändå barn som ska titta på filmen så det får vara någon måtta antar jag. När vi fick uppgiften att läsa en klassiker ifrån romantiken och jag såg att Ringaren i notre dame var en utav böckerna vi hade möjlighet att läsa visste jag direkt att DEN vill jag läsa! Trodde ju att den skulle likna filmen och att den skulle vara lätt att läsa och förstå när man redan innan visste handlingen. Men icke! Boken liknar inte alls filmen! Visst alla personer finns med, men deras personligheter skiljer sig från filmen. Quasimodo som i filmen är den snällaste av människor, är i boken elak och rätt skrämmande. Esmeralda är inte lika godhjärtad som i filmen och hennes handlingar gentemot Quasimodo skiljer sig också. Kapten Febus är ett riktig svin i boken som ger Emseralda falska förhoppningar och låtsas ha känslor för henne. Han vill ha henne endast för en natt och Esmeralda såras otroligt av detta. I filmen är det snarare tvärtom! Kapten Febus får kämpa för Esmeraldas hjärta och lyckas i slutet få sin kärlek. Jag får även känslan av att Claude frollo, Quasimodos herre, är om möjligt ännu grymmare i disneyfilmen. Antagligen för att barns förståelse kräver tydligare gränser mellan goda och onda.

Boken utspelar sig i ett mörkt och rätt tragiskt Paris under 1400-talet. Jag få en kall och ogästvänlig känsla, värmen och kärleken finns det inga spår av. Den lilla kärleken som förekommer är den som Quasimodo har för Esmeralda. Den första människan som får honom att känna att han faktiskt är okej! Under hela sitt liv hade Quasimodo levt som "Monstret i Notre-dames torn", "Den vanskapte puckelryggen" och "Ringaren i Notre-dame". Han blev smutskastad och höll sig gömd i katedralens mörka vrår och höga torn. Han hittades av den bittre ärkediakonen Claude frollo som sen dess uppfostrat honom. Lärt honom läsa, skriva och om livet. Quasimodo hade ingen annan, därav förstod han väl inte bättre än att anta att Frollo var som en far för honom. Han skulle bara veta hur världen såg ut! Han fick aldrig nånsin känna på hur det är att bli älskad. Han visste säkert knappt var kärlek var. Den elake Frollo gör Quasimodo till ringare i Katedralen och berättar att det är här bakom de tjocka stenväggarna som du hör hemma! All den avsky som människor hyser honom har gjort honom elak och gör att han sticker taggarna utåt. Han vet vad som komma skall och gör sig berred innan alla kommentarer kastas över honom.

Jag hade svårt att komma på ett till omdöme då jag fick för mig att det var tvunget att vara något positivt, men kom sedan på att ett omdöme är något man tycker. Då kom jag att tänka på allt jag inte tyckte var bra med boken. Vilket var mycket mer än det som var bra om jag ska vara ärlig. Jag är sån att jag vill ha en bra början för att vilja fortsätta läsa en bok. den här bokens början var allt annat än bra! Massor utav namn som man inte ens behövde för att förstå resten utav boken. Alldeles för mycket dialoger för att kunna hålla koll på vem som sade vad. Jag gav upp näst intill med en gång och skumläste boken tills den riktiga handlingen kom igång. Hade jag skrivit denna boken hade jag börjat med någon händelse i katedralen med Quasimodo eller någon annan utav huvudpersonerna. Det hade lockat läsaren till att vilja läsa om vad som orsakat denna händelse, vem denne Quasimodo var och vad som mer hände bakom Notre-dames stenväggar. Det hade gett en inblick i vad boken faktiskt kommer att handla om. Bokens början tror jag förstör lite för sig själv, många har nog velat ge boken en chans men liksom jag lagt den ifrån sig på grund av den dryga inledningen.

Ett citat i boken fastnade jag verkligen för! Inte bara för att boken var dålig och det var bra utan jag hade fatstnat för det annars med! Victor hugo har verkligen fått till en otroligt bra beskrivning på de kända och rätt uslitna ordspråket "Det är insidan som räknas".

I den franska staden Besançon föddes det den 26 februari 1802 en son till Napoleons generaler "Victor Hugo". Hans barndom spenderades på många olika platser, enda tills föräldrarna skildes och han fortsatte leva med sin mor. Hon uppfostrade honom väl med "konservativ, katolsk och rojalistisk anda". Han blev tidigt intressrad av att skriva och dikta, redan vid tjugo års ålder debuterade han som Katolskrojalistisk romantiker med en liten samling "Odes et Poésies Diverses". Strax därefter släppte han sin första roman. Tio år senare framstod han som den franska romantikens ledande talesman.
Victor gifte sig 1822 med Adèle Foucher och tillsammans fick de fyra barn. Victors liv flöt på bra både på karriär och familjesidan. 1843 hände dock något som skulle förändra Victors liv. Hans dotter Léopoldine drunknade endast 19 år gammal. En händelse Victor aldrig riktigt kom över, han slutade skriva totalt.
Idag nämner man Victor som en av den "franska 1800-talslitteraturens portalfigurer", man säger att genom honom fick den franska romantiken sitt genombrott. Han var omtyckt av många och skrev i de flesta litterära genrer, lyrik, dramatik och epik. Kanske var det därför han lyckades så bra som författare, han hade något för alla. Dock var det inte bara författeriet som lockade honom, han var också politiskt engagerad, aktiv som journalist och en flitig tecknare och målare.

Det vi idag minns Victor Hugo kanske allra mest för är hans roman "Ringaren i Notre-Dame". Den kom ut 1831 och utspelade sig i det senmedeltida Paris. Hugos hade en förmåga att beskriva och skildra olika sociala klasser, alltifrån högt uppsatta till de fattiga. Han beskriver hur, rent ut sagt, fula Quasimodo träffar den vackra Zigenerskan La Esmeralda och hur hon vänder honom till positivt tänkande och till att förstå att även han är värd att leva. I romanen beskrivs hur stackars Quasimodo avisas, inte av mentala eller politiska själ utan på grund av hans hemska yttre.

Man säger att romanen har gett liv åt den väldiga katedralen Notre-dame. Dess vidunderliga arkitektur får en fantasieggande mening och innerbörd. Notre-dame blev också höljet kring den fantastiska ringaren som är ett med den. Det sägs också att Victor Hugo under ett besök i Notre-dame fann ett ord inristat i väggen i ett utav de båda tornen. Bokstäverna va svarta av ålder och ganska djupt inskurna i stenen. Skrivsättet sa att det hade skrivits av en medeltida hand, men det var framförallt dess dystra och ödesdigra betydelse som gjorde ett starkt intryck på Victor. Han kunde inte undgå att undra vem denne plågade själv kunde ha varit, som inte hade viljat lämna vår värld utan att ha lämnat kvar detta hemska brännmärke på den gamla kyrkans panna.
Ordet, "ANANKE", finns idag inte kvar. Men det sägs att det är över detta ord som "Ringaren i Notre-dame har blivit skriven.

När jag var liten hade jag en del måsten för att kunna somna. Mamma skulle komma och "natta" mig, det fick inte vara kolsvart utan det skule tvunget finnas en liten lampa tänd och det fick inte vara tyst. Hur löste vi det då? Jo, jag lyssnade på kassetband. Visst låter det otroligt gammaldags, men det var inte längesen alls som vi lyssnade på kassetter och tittade på VHS:er. I varje fall så lyssnade jag på sagoböcker som lästes upp. För det mesta var det Astrid Lindgrens underbara berättelser om Madicken, Barnen i bullerbyn, Pippi eller Emil m.fl. Astrid Lindgren läste och hennes röst var underbar att höra. Så trygg på något vis. Dock fanns det EN berättelse som spelades fler gånger, Prostens barnbarn av Eva Bexell. Jag lyssnade på den så många gånger att jag inte bara kunde berättelsen ordagrant då, utan fortfarande.

Den 24 Mars 2011 hände det bästa som nånsin hänt mig. Det som fortfarande gör mig lyckligast varje dag, varje minut, varje sekund. Det var då jag fick min fina pojkvän. Han finns alltid i mina tankar, men det finns en låt som får mig att tänka på honom ännu mer!

Jag skulle säga att det som verkligen är oberoende av tid och plats i boken är kanske framförallt när Lucia bir förälskad i Immanuel. Det var nästan så att man själv blev kär i honom när man läste. Då märktes det inte att det utspelar sig 300 e.kr utan det hade lika gärna kunnat utspela sig här och nu. Senare när de måste skiljas pga att de båda är bortlovade märker man ju såklart att det inte är här och nu det händer utan för ett bra tag sen. Dock finns det ju fortfarande de som blir bortgifta.

* Boken hade ett otroligt fint budskap och den var skriven så att man kunde känna vad Lucia kände. Jag tyckte att när man läste så drogs man med i hennes goda handlingar och man kände hur viktigt det är att följa sitt hjärta och göra det man själv vill.

Lucia är som sagt den godaste och mest kärleksfulla människa man kan tänka sig. Hon vill inget hellre än att hjälpa och glädja andra. Hennes Gud och hennes tro stärker henne, men att vara kristen är inte tillåtet. Hon och de andra i församlingen smyger med sin tro för att slippa bli förföljda och dömda. Lucia stöter på många hinder som gör att det blir svårare för henne att följa sitt hjärta. Många fattiga stör sig först på Lucias vänlighet och hennes medlidande då det tänker att hon aldrig kan förstå hur bra hon har det och hur dåligt dem har det. Men Lucia står fast vid att hon bara vill väl och att hon ska hjälpa dem till ett bättre liv.