"Hanna går tätt, tätt intill spegeln. Glaset är svalt mot hennes nästipp och pupillerna blir stora som hockeypuckar. Mörkret är totalt där inne. Inte konstigt att hon famlar omkring som hon gör. Veronikas skrivmaskin knattrar och knattrar. Hon sitter bland travarna av ouppackade flyttlådor och knattret har redan blivit en del av huset. Som om det alltid funnits där. Hanna ritar med fingertopparna på spegelglaset. Hon ritar det mörka, kortklippta håret, de bruna ögonen, den smala näsan och munnen som hon tycker är för stor. På hennes teckning blir den mindre. Mer lik Linns. Men när hon lyfter bort pekfingret brer den ut sig igen."

Denna inledningen börjar mitt i handlingen. I inledningen har Hanna redan flyttat och står i huset. Efter inledningen börjar dem från början, man får veta hur Hanna hamnade där framför spegeln och vad som hände innan dess. Jag gillar det sättet att börja boken på. Man får en inblick i vad boken kommer handla om och på vilket sätt boken är skriven på. 

Av inledningen får man ut att det är en tjej som är huvudpersonen och att hon heter Hanna. Man får veta att någon vid namn Veronika bor i samma hus. Att dem antagligen precis har flyttat in eftersom flyttlådor står travade i rummet där Veronika sitter. "...knattret har redan blivit en del av huset. som om det alltid funnits där." Den meningen gör att man förstår att dem har flyttat in i ett hus.

För mig är inledningen väldigt viktig, tror dem flesta tycker det är viktigt. Börjar man boken med en bra inställning så blir antagligen hela boken mycket bättre. En dålig inledning kan få en bok som kankse är jättebra, att verka riktigt dålig vilket gör att du slutar läsa. Sen är det ju självklart olika från person till person vilken slags inledning man gillar och för vissa kanske inte inledningen spelar någon större roll. Men överlag tror jag att dem flesta tycker det är roligare att läsa om inledningen får en att fastna och bara vilja läsa vidare.