Miljön
Berättelsen om Lucia utspelar sig 286 e.kr. i romarrikets Syracusa. Jag tycker man får en tydlig bild av hur miljön ser ut och man får en känsla av att man är där. Agneta beskriver på ett mycket målande sätt allt ifrån de fattigas fallfärdiga kvarter, Lucias underbara trädgård till ståthållarens ståtliga palats och farmoderns gods. Det som är viktigt när man beskriver en mijö är att beskriva miljön utifrån alla våra sinnen. Det tycker jag att Agneta lyckas bra med.
"Lucia betraktade de vita molnen som skyndade fram över himlen. Hon lyssnade till vinden i löven och havet som rullade in mot klipporna under terassen/.../ När skymningen kom och den svala kvällsluften trängde sig på bar tobuk in henne till hennes rum."
"Trädgården var deras lilla oas mitt i ett livligt syracusa/.../Deras trädgård sjöd av liv och färgprakt. Lucias ögon föll på en perfekt, nyutslagen röd ros. Hon borrade in näsan i den och drog in den söta doften."
I dessa stycken har vi fått med vad Lucia ser, hur det luktar, vad hon hör och hur det känns. Vi hör vinden i löven och vågorna som kluckar mot klipporna, vi ser de vita molnen på himlen och vi känner hur tiden bara rusar iväg då skymningen tränger sig på, vi känner hur ljuvligt den vackra rosen doftar och ser trädgårdens vackra färger.
Senare beskriver Agneta vad Lucia ser och känner då hon besöker de fattigas kvarter.
"Husen folk bodde i var små och fallfärdiga, och i dem trängdes stora familjer. Råttor kilade mellan sophögarna, som fanns överallt. Lucia drog efter andan när en stor fet råtta kilade över benen på en liten pojke som satt och lekte i leran utanför sitt hus. Hon var förstummad över att hela familjer kunde rymmas i de miserabla små husen."
"Lucia satte sig ner på marken intill två små barn som lekte med några lerskärvor. Snoret, som rann från deras näsor och blandade sig med smutsen och flugorna som klättrade över deras ansikten, verkade inte bekomma dem"
Jag ser verkligen de små fallfärdiga husen och känner hur det måste lukta bland alla sophögar. Snor och smuts i barnens ansikten och råttor som springer omkring får mig att må illa. Visst är detta bara en bok, men detta är ju verklighet för många. Det är något man måste se med egna ögon för att förstå tror jag, men vi ser det i boken genom Lucias ögon och får en stark känsla av hur det faktiskt är.
Kommentarer
Trackback
