I den franska staden Besançon föddes det den 26 februari 1802 en son till Napoleons generaler "Victor Hugo". Hans barndom spenderades på många olika platser, enda tills föräldrarna skildes och han fortsatte leva med sin mor. Hon uppfostrade honom väl med "konservativ, katolsk och rojalistisk anda". Han blev tidigt intressrad av att skriva och dikta, redan vid tjugo års ålder debuterade han som Katolskrojalistisk romantiker med en liten samling "Odes et Poésies Diverses". Strax därefter släppte han sin första roman. Tio år senare framstod han som den franska romantikens ledande talesman.
Victor gifte sig 1822 med Adèle Foucher och tillsammans fick de fyra barn. Victors liv flöt på bra både på karriär och familjesidan. 1843 hände dock något som skulle förändra Victors liv. Hans dotter Léopoldine drunknade endast 19 år gammal. En händelse Victor aldrig riktigt kom över, han slutade skriva totalt.
Idag nämner man Victor som en av den "franska 1800-talslitteraturens portalfigurer", man säger att genom honom fick den franska romantiken sitt genombrott. Han var omtyckt av många och skrev i de flesta litterära genrer, lyrik, dramatik och epik. Kanske var det därför han lyckades så bra som författare, han hade något för alla. Dock var det inte bara författeriet som lockade honom, han var också politiskt engagerad, aktiv som journalist och en flitig tecknare och målare.

Det vi idag minns Victor Hugo kanske allra mest för är hans roman "Ringaren i Notre-Dame". Den kom ut 1831 och utspelade sig i det senmedeltida Paris. Hugos hade en förmåga att beskriva och skildra olika sociala klasser, alltifrån högt uppsatta till de fattiga. Han beskriver hur, rent ut sagt, fula Quasimodo träffar den vackra Zigenerskan La Esmeralda och hur hon vänder honom till positivt tänkande och till att förstå att även han är värd att leva. I romanen beskrivs hur stackars Quasimodo avisas, inte av mentala eller politiska själ utan på grund av hans hemska yttre.

Man säger att romanen har gett liv åt den väldiga katedralen Notre-dame. Dess vidunderliga arkitektur får en fantasieggande mening och innerbörd. Notre-dame blev också höljet kring den fantastiska ringaren som är ett med den. Det sägs också att Victor Hugo under ett besök i Notre-dame fann ett ord inristat i väggen i ett utav de båda tornen. Bokstäverna va svarta av ålder och ganska djupt inskurna i stenen. Skrivsättet sa att det hade skrivits av en medeltida hand, men det var framförallt dess dystra och ödesdigra betydelse som gjorde ett starkt intryck på Victor. Han kunde inte undgå att undra vem denne plågade själv kunde ha varit, som inte hade viljat lämna vår värld utan att ha lämnat kvar detta hemska brännmärke på den gamla kyrkans panna.
Ordet, "ANANKE", finns idag inte kvar. Men det sägs att det är över detta ord som "Ringaren i Notre-dame har blivit skriven.