"Den speglade en tonårstjejs vardag på ett otroligt verkligt sätt" 

"Den var läsvärd"

"En bok som väcker känslor"

Som jag skrivit i flera av de andra inläggen är Katarina otroligt skicklig på att förklara och beskriva hur det känns och framförallt hur det är att vara tonåring idag. Jag tyckte boken var läsvärd för att den var väldigt bra helt enkelt. Det är svårt att utveckla, men jag tycker att om man gillar realistiska böcker om tonårsliv och kärlek är den här boken perfekt.
Boken framkallar alla möjliga känslor. Glädje för att Hanna till slut mår bra och trivs i Lönntorp, sorg och medlidande för stackars Linn som hamnar i fel umgänge och har det jobbigt hemma, kärlek för att man genom Hanna känner kärlek till Arild och lycka för att man förstår hur lite allt annat betyder om alla man bryr sig om och älskar mår bra.
Det finns dock ett citat som väcker känslor över att Linn har det jobbigt hemma.
"Plötsligt hördes skrik och steg, och en av portarna for upp bara några meter från Hanna. Ut rusade Linn Rönnqvist i sin nitade, svarta skinnjacka och efter henne kom en ljushårig karl i brun kavaj. Han fick tag i Linns arm och Hanna kände igen hans ansikte. Det var Linns pappa..."

"-du går ingenstans, förbannade, jävla unge!!! När Linn försökte slita sig loss slog han henne över ansiktet så att huvudet for åt sidan med en otäck knyck."

Det får i alla fall mig att känna både smärta, medlidande och sorg. Det sorgliga är att det faktist finns barn och ungdomar som har det såhär i sin vardag. Det får mig samtidigt att känna tacksamhet över att jag slipper ha det såhär och man inser hur bra man faktist har det. Det är samma sak med Hanna som tvingas flytta ifrån stan till ett helt nytt ställe. Jag skulle tycka det var jättejobbigt att flytta och byta allt man är van vid mot något nytt. Såna här saker väcker känslor hos mig och får mig att tänka. Det tror jag är viktigt i en bok, att den får en att tänka och känna.

"Hanna går tätt, tätt intill spegeln. Glaset är svalt mot hennes nästipp och pupillerna blir stora som hockeypuckar. Mörkret är totalt där inne. Inte konstigt att hon famlar omkring som hon gör. Veronikas skrivmaskin knattrar och knattrar. Hon sitter bland travarna av ouppackade flyttlådor och knattret har redan blivit en del av huset. Som om det alltid funnits där. Hanna ritar med fingertopparna på spegelglaset. Hon ritar det mörka, kortklippta håret, de bruna ögonen, den smala näsan och munnen som hon tycker är för stor. På hennes teckning blir den mindre. Mer lik Linns. Men när hon lyfter bort pekfingret brer den ut sig igen."

Denna inledningen börjar mitt i handlingen. I inledningen har Hanna redan flyttat och står i huset. Efter inledningen börjar dem från början, man får veta hur Hanna hamnade där framför spegeln och vad som hände innan dess. Jag gillar det sättet att börja boken på. Man får en inblick i vad boken kommer handla om och på vilket sätt boken är skriven på. 

Av inledningen får man ut att det är en tjej som är huvudpersonen och att hon heter Hanna. Man får veta att någon vid namn Veronika bor i samma hus. Att dem antagligen precis har flyttat in eftersom flyttlådor står travade i rummet där Veronika sitter. "...knattret har redan blivit en del av huset. som om det alltid funnits där." Den meningen gör att man förstår att dem har flyttat in i ett hus.

För mig är inledningen väldigt viktig, tror dem flesta tycker det är viktigt. Börjar man boken med en bra inställning så blir antagligen hela boken mycket bättre. En dålig inledning kan få en bok som kankse är jättebra, att verka riktigt dålig vilket gör att du slutar läsa. Sen är det ju självklart olika från person till person vilken slags inledning man gillar och för vissa kanske inte inledningen spelar någon större roll. Men överlag tror jag att dem flesta tycker det är roligare att läsa om inledningen får en att fastna och bara vilja läsa vidare.

Hannas och hennes familjs nya hus i Lönntorp är från början det värsta tänkbara enligt Hanna. Geir är inte heller speciellt förtjust men håller god min för Veronicas skull. Det är slitet, gammalt och i stort behov av renovering. Det luktar jord och våta löv. Väldigt långt ifrån lukten av asfalt och avgaser som Hanna såväl känner till. Huset omges av skog och åkrar. Ödemark rättare sagt. Hanna vantrivs så fort hon sätter foten innanför den knarrande dörren. Men Veronica ser inte bristerna, hon ser möjligheter och hon fullkomligt sprudlar av idéer för både trädgården och huset. Efter några veckors ledighet och renovering ser huset betydligt bättre ut och Hanna börjar acceptera sanningen att hon bor i ett gammalt hus i Lönntorp. renoveringen hade självklart stor påverkan på att hon trivdes lite bättre, men det var framförallt den där snygga grisbonden uppe på höjden som gjorde att Lönntorp blev helt okej. Arlid heter han. Hon såg honom första gången i den lilla lanthandeln.

"Han hade solbränd nacke, ett yvigt, mörkbrunthår, en stickad islandströja och ett par blekslitna jeans med hål på ena benet. När han böjde sig fram för att hämta en plastkasse under disken vidgade sig hålet och Hanna såg huden på lårets baksida och de fina, ljusa håren som växte där och hjärnan fällde en sjunkbomb i henne. Den passerade genom bröstet och exploderade dovt i mellangärdet."

Här har Katarina använt mycket adverb. Hon har gjort meningarna ytterst beskrivande genom att utveckla Tex mörkbrunt hår till yvigt mörkbrunt hår. Då Får man inte bara en bild på vilken färg håret har utan också på hur det ser ut. En stickad islandströja istället för bara en stickad tröja är också ett exempel.
Det blir väldigt verkligt när hon beskriver hur hålet i jeansen vidgar sig när han böjer sig fram. Det blir som skillnaden mellan film och bild. Rörelsen spelar upp sig framför en.

Arlid har jättestor betydelse för handlingen. Han får Hanna att acceptera Lönntorp och lantlivet. Utan honom hade boken inte varit bra alls. Hanna är den viktigaste i handlingen, men Arlid gör Hanna till en ännu mer intressant person. Han får fram känslor och andra sätt att vara på hos Hanna. Det är samma struktur på alla Katarinas böcker, det handlar om en tjej i tonåren som på ett eller annat sätt träffar en kille som hon blir förälskad i. Utan killarna hade hennes böcker inte varit läsvärda. Så Arlid är väldigt viktig för handlingen.

Hannas kompis Linn kämpar dagligen mot olika problem. Bla framkommer det att hon blir misshandlad av sin pappa regelbundet och en gång går det så långt att hon måste tas till sjukhuset. Hanna hälsar på Linn och får veta att nu är det slut med detta. Hon och hennes mamma har fått nog och tänker flytta långt härifrån. Hanna blir glad för Linns skull.

När Linn senare i boken inte är i skolan på flera dagar blir Hanna misstänksam. Har dem redan flyttat? det tisslas och tasslas i klassen och det går rykten om att det är Linn som ligger bakom inbrottet i Falkmans villa. Hanna tror inte på ryktet men undrar varför hon inte synts till på så länge? Hanna tar med sig sin nyfunna lantisvän Sara hem till Linns föräldrar för att få veta vart Linn tagit vägen och kanske för att få bekräftat att Linn och hennes mamma redan har flyttat. Dem sitter i köket och pratar med Linns mamma. Enligt henne var Linns sjukhusvistelse inte alls grundad på att hon blivit misshandlad av pappan, utan att hon och pappan bråkat och det hade gjort Linn upprörd så hon sprang mot trappan och ramlade ner. Hanna tror inte på henne. Hon hade ju med egna ögon sett hur hennes pappa slagit henne i sjuan. Så varför skulle Linn ljuga om att det har hänt igen? Dem får i alla fall veta att Linn lagts in på Erikslund. ett behandlingshem för ungdomar med problem.

I boken får man aldrig riktigt veta om det är Linn eller hennes mamma som talar sanning. Varför skulle Linn ljuga om att hon blir slagen av sin pappa? Alla i klassen har ju trots allt sett alla blåmärken och sår som ofta klär hennes bleka ansikte. Många sa att hon varit i slagsmål igen. Men hanna vet att Linn aldrig skulle slåss. Hon hotar och försvara sig, men hon skulle aldrig slå någon. Är det hennes pappa som slår henne? Och om inte, varför ljuger hon om det?

Jag tycker själv att det passade in på något vis. Hennes beteende och hennes sätt att vara passade liksom in på någon som blir slagen och hotad hemma. Hon har som en mur omkring sig och uppträder på ett kallt och skrämmande sätt. Hon skyddar sig mot något.

Hanna lever med sin Mamm och sin plastpappa Geir. Hanna älskar Geir han har kommit att bli som hennes riktiga pappa. Men vem är hennes biologiska pappa? Varför är han inte en del av Hannas liv? det var troligen ganska längesen Geir blev en del av familjen. Jag hade själv tyckt det varit svårt att få en ny "pappa". Det är nog svårt att få bra kontakt med en främmande man. speciellt ju äldre man blir. Men vissa kanske har lättare för det än andra. sen tror jag att Hanna påverkas av att hennes mamma blir lycklig av Geir. Han är bra för henne och därav bra för Hanna.

Detta e min bokblogg där jag kommer blogga om boken "Knappt lovlig" av Katarina von bredow. Har läst flera av hennes böcker innan å tkr hon är grymt bra! <3

Boken handlar om Hanna. En tonårstjej som trivs med sitt liv i stan. Hennes mamma veronica är författare och tycker inte att hon får ut det hon vill inklämd i en lägenhet. Hon längtar ut på landet och börjar desperat leta efter hus. Hanna är dock inte lika förtjust i idén. Inte hennes styvpappa Geir heller, men mamma Veronica lyckas ändå få sin vilja igenom. Hon hittar ett hus i Lönntorp. Hannas bästa vän Linn kan inte fatta att detta händer. Lönntorp, en liten jävla lantishåla. Lantstället där klassens tönt Sara Berg bor. Hanna vill inte bli en lantis. Hon vill bo kvar i stan, gå på café Miranda, strosa runt i butiker, kunna ta bussar hem sent, ha gångavstånd till det mesta och vara som alla andra. Istaället måste hon nu åka skolbuss till skolan, känna lukten av våt skog, bo bland lantisar och bo i ett hus som mer liknar ett ruckel.
Men allt har två sidor. Det visar sig att det finns snyggingar även i lilla Lönntorp. En 25 årig grisbonde vid namn Arlid fångar Hannas hjärta från första stund. Kanske är livet på landet inte så pjåkigt ändå.