Berättelsen om Lucia utspelar sig 286 e.kr. i romarrikets Syracusa. Jag tycker man får en tydlig bild av hur miljön ser ut och man får en känsla av att man är där. Agneta beskriver på ett mycket målande sätt allt ifrån de fattigas fallfärdiga kvarter, Lucias underbara trädgård till ståthållarens ståtliga palats och farmoderns gods. Det som är viktigt när man beskriver en mijö är att beskriva miljön utifrån alla våra sinnen. Det tycker jag att Agneta lyckas bra med.

Jag har läst "Ett ljus i mörkret" som är skriven av Agneta Sjödin. När Agneta skrivit denna har hon använt sig av myter och historier om Lucia eller som vi kanske Sankta Lucia som de flesta kännetecknar henne som. Hon har även utgått från hennes egna tankar och hur hon tror att det var. Jag tror även hon inspirerats mycket av sin dotter Maja. I slutet av boken tackar hon alla som stöttat henne och i det sista stycket tackar hon sin älskade dotter för alla kloka ord och för att hon är hennes största läromästare. I boken beskriver hon tydligt hur stor kärlek Lucias mamma har till sin dotter och därför tror jag att hennes egen dotter inspirerat henne mycket.

 

Lucia var ett älskat och efterlängtat barn, redan innan hon föddes visste hennes mor Eutychia att det var något mycket speciellt med henne. Lucia växer upp med en otrolig inre godhet och styrka. Hon utsrålar glädje och påverkar alla hon möter. Hennes mor lever enligt den kristna tron vilket Lucia tar efter. Men att leva som kristen i romarriket är inte lätt. De kristna blir ständigt förföljda och de tvingas hålla sin tro hemlig så gott som det går. I romartidens Syracusa lever många i misär och har det mycket svårt. När Lucia ser hur livet ute på stadens gator utanför hennes trygga hem ser ut, blir hon alldeles förfärad. Hon bestämmer att detta ska hon ändra på. Hennes gud ger henne styrka och glädje och hon vill så gärna dela med sig av allt hon äger och har.

Lucia blir en bit in i handlingen förälskad i Immanuel. En ung vacker man med mörka lockar och de vackraste ögon hon sett. Han besöker sin farbror Eber i syracusa för att utbilda sig till präst. Eber höll en gång i veckan en gudstjänst och på den vägen träffades dem. Lucia och Immanuel upplevde kärlek vid första ögonkastet. Lucia hade aldrig känt den känslan, det var helt underbart och han var från första stund alltid i hennes tankar. Han hade ett hjärta av guld och stöttade Lucia i hennes hjälparbete.

Men Lucia och Immanuel hade det inte lätt. Immanuel var redan bortlovad till en kvinna han knappt kände och Lucia skulle snart äkta någon som hennes farmor valt ut. Farmodern hittade snart en passande man åt sitt barnbarn. Marcus, en ond man med ett okontrollerat temperament. Och det gick rykten om att han var en mycket ond man och att han ofta besökte stadens horhus för att begripa sig på små orörda flickor. Flickor som var tvugna att bli utnyttjade för att tjäna pengar till familjens överlevnad. Lucia kunde omöjligt gifta sig, hon var tvungen att följa sitt hjärta och det skulle hon med all säkerhet inte få göra om hon gifte sig med honom. Farmodern var överlycklig över det ståndande bröllopet. Hon tyckte det var dags att Lucia slutade med allt kristet påhitt och att hjälpa de fattiga. Nu skulle hon vistas i de finaste salar och gå klädd i de vakcraste kläder och smycken man någonsin skådat. Lucia vägrade att ingå äktenskap och ingick ett kyskhetslöfte.

Hennes kristna tro var nu erkänd och detta skulle straffas. Marcus var ursinnig, han ville ha henne. Han kunde inte tänka klart längre, allt han kunde tänka på var hennes orörda kropp och hennes fylliga läppar. Han gick till ståthållaren Paschasius och berättade om hennes svek och kristna tro.

Lucia kunde fortfarande slippa undan. Allt hon behövde göra var att offra till roms gudar och visa sin tro för dem "sanna" gudarna. Lucia vägrade. Med ett stort mod och en stark framtoning fick hon Paschasius att bli osäker. Aldrig hade han mött en sådan stark och modig kvinna. Han följde Marcus råd och dömde henne till tre månader i ett utav stadens många horhus. När soldaterna knuffade henne framför sig stoppades dem av stadens alla fattiga. De kunde omöjligt acceptera det som höll på att ske. Deras glädje och styrka höll på att tas ifrån dem. Soldaterna knuffade undan människor och slog ner dem som inte gav vika. Men de tycktes aldrig ta slut. Människorna blev fler och fler och soldaterna blev vimmelrådiga. Lucia föll plöttsligt ner på knä, männen drog i repet som höll fast hennes händer bakom ryggen. Hon talade lugnt till dem och sa att hon nu var fast. Gud hade gett henne styrkan att inte ge vika, nu skulle dem aldrig kunna rubba henne. Många män drog med all sin styrka men utan att lyckas flytta henne. "tror ni på mig nu, förstår ni hur stark min Gud är?" Lucia fick alla att tappa hakan. Paschasius var ursinnig han höjde sitt svärd och högg halsen av henne. Blodet forsade ut över torget och människorna omkring protesterade och grät högljutt.

Lucia stod upp för sin tro och följde sitt hjärta, trots att det innebar hennes död. Efter den dagen levde de fattiga med hopp och glädje i sina hjärtan. De visste att Gud och Lucia alltid var med dem, aldrig skulle dem glömma den vackra och godhjärtade flicka som givit dem hoppet åter.